2010-12-30
BONEY M - DADDY COOL
- The agent for Bobby Farrell says the lead singer of Boney M, a European chart-topping group in the 1970s, has died while on tour in Russia at age 61. John Seine says Farrell was found dead in his hotel room in St. Petersburg on Thursday morning by hotel staff after he failed to respond to a wake-up call.
RIP Bobby Farell.
2010-12-29
2010-12-28
2010-12-27
2010-12-26
2010-12-25
P3 GULD - RÖSTA PÅ DE NOMINERADE
Årets artist
Daniel Adams-Ray – Svart vitt och allt däremellan
Håkan Hellström – 2 steg från paradise
Oskar Linnros – Vilja bli
Robyn – Body talk pt. 1
Säkert! – Facit
Årets grupp
Hästpojken – Från där jag ropar
Johnossi – Mavericks
Kent – En plats i solen
Swedish House Mafia – Until one
The Radio Dept. – Clinging to a scheme
Årets nykomling
Anna von Hausswolff
First Aid Kit
Jasmine Kara
Royal Republic
Tove Styrke
Årets låt
Daniel Adams-Ray – Gubben i lådan
Johnossi – What's the point
Oskar Linnros – Från och med du
Robyn – Dancing on my own
Salem Al Fakir – Keep on walking
Swedish House Mafia feat. Pharrell – One (Your name)
Guldmicken (tilldelas årets bästa liveakt)
Familjen
Hoffmaestro
Håkan Hellström
Melissa Horn
Robyn
Årets dans
Alexi Delano – Samlad produktion
Avicii/Tim Berg – Samlad produktion
Harald Björk – Bigfield
Skudge – Samlad produktion
Swedish House Mafia – Samlad produktion
Årets hiphop/soul
Carlito – Guldburen
Jasmine Kara – Blues ain't nothing but a good woman gone bad
PH3 – PH3 löser ett fall
Supersci – Timelines
Trainspotters – Dirty north
Årets pop
Anna von Hausswolff – Singing from the grave
Robyn – Samlad produktion
The Radio Dept. – Clinging to a scheme
The Tallest Man on Earth – The wild hunt
This is Head – 0001
Årets rock/metal
Ghost – Opus eponymous
Khoma – A final storm
Pascal – Orkanen närmar sig
The Baboon Show – Punk rock harbour
Watain – Lawless darkness
Rösta här!
Daniel Adams-Ray – Svart vitt och allt däremellan
Håkan Hellström – 2 steg från paradise
Oskar Linnros – Vilja bli
Robyn – Body talk pt. 1
Säkert! – Facit
Årets grupp
Hästpojken – Från där jag ropar
Johnossi – Mavericks
Kent – En plats i solen
Swedish House Mafia – Until one
The Radio Dept. – Clinging to a scheme
Årets nykomling
Anna von Hausswolff
First Aid Kit
Jasmine Kara
Royal Republic
Tove Styrke
Årets låt
Daniel Adams-Ray – Gubben i lådan
Johnossi – What's the point
Oskar Linnros – Från och med du
Robyn – Dancing on my own
Salem Al Fakir – Keep on walking
Swedish House Mafia feat. Pharrell – One (Your name)
Guldmicken (tilldelas årets bästa liveakt)
Familjen
Hoffmaestro
Håkan Hellström
Melissa Horn
Robyn
Årets dans
Alexi Delano – Samlad produktion
Avicii/Tim Berg – Samlad produktion
Harald Björk – Bigfield
Skudge – Samlad produktion
Swedish House Mafia – Samlad produktion
Årets hiphop/soul
Carlito – Guldburen
Jasmine Kara – Blues ain't nothing but a good woman gone bad
PH3 – PH3 löser ett fall
Supersci – Timelines
Trainspotters – Dirty north
Årets pop
Anna von Hausswolff – Singing from the grave
Robyn – Samlad produktion
The Radio Dept. – Clinging to a scheme
The Tallest Man on Earth – The wild hunt
This is Head – 0001
Årets rock/metal
Ghost – Opus eponymous
Khoma – A final storm
Pascal – Orkanen närmar sig
The Baboon Show – Punk rock harbour
Watain – Lawless darkness
Rösta här!
2010-08-30
POPAGANDA 2010
Sista festivalen för säsongen är över och här kommer en rapport från helgens fest.
Fredagen den 27 augusti var det dags för det jag peppat för sedan succéhelgen i Göteborg två veckor tidigare. Popaganda 2010 tog återigen plats på Eriksdalsbadet i Stockholm och jag var självklart där tillsammans med mina vänner. Det skulle ha regnat, men solen sken och även om hösten kändes i luften så kändes det som en av de sista sommardagarna på året. Alla hipsters var uppklädda, flickorna i blommiga vintageklänningar och pojkarna i snedmössa och converse. Inte riktigt som snyggfestivalen Way Out West, men nära ändå.
Festivalens första spelning för mig var med This Is Head, det svenska bandet som släppt den där skivan med numrerade låtar utan avslöjande låttitlar. Jag hade sett fram emot att se bandet, men tyvärr så tappade jag ganska snabbt intresset och det berodde nog mest på omständigheter såsom tiden och stämningen. Det var fortfarande ganska lugnt på området och första spelningen ägnas sällan så mycket uppmärksamhet. Istället gick vi till ölhagen, som i år hade tog upp dubbelt så stor plats jämfört med året innan. Vid 16-tiden på eftermiddagen var detta stället som samlade mest folk som peppade för kvällens stora spelning, den med Robyn. Det pratades redan nu om efterfesten på Färgfabriken i Liljeholmen, skulle man kanske gå dit?
Spelningen med frikyrkliga Jonathan Johansson var tråkigare än förväntat och Familjen verkade mest driva med sin publik, förvånande dåligt måste jag säga. Kanske var scenen för stor eller så passar låtarna bättre på skivan än live. Ellie Goulding fick briljera på håll och jag måste erkänna att jag föll lite för hennes brittiska flickdialekt, det var ungefär lika charmigt som musiken hon spelade. Belle & Sebastian hörde jag från den orimliga kön till ölhagen som då hade växt sig så stor att jag svor lite när jag stod där och frös. Franska Jamaica imponerade så pass att det var tråkigt att missa, men hösten gjorde sig än mer påmind under kvällens gång och att stå still i kö en gång till var så inaktuellt att vi stannade kvar fram tills dess att det var dags för Robyn.
Robyn ja, helt utan tvekan värt väntan. Vilken show, vilken drag, vilken kvinna! Det var snyggt, välkoreograferat, proffsigt och råkul. Tyvärr så hamnade jag mitt ibland ett gäng stillastående par som inte var på danshumör och stod längtande och tittade mot klungan som röjde mest. Men trots det så blev jag ändå tagen av låtarna som får en att bli sådär olyckligt kär och kvinnligt kaxig på en och samma gång. Robyn levererade utan tvekan!
Sen var det dags för efterfesten alla pratade om redan på fredag morgon, den på Färgfabriken. Efter rekordpiffande hemma kom taxin och vi anlände runt midnatt. Kön var vansinnig, precis som förväntat och eftersom jag bestämt skulle in så såg jag till att det blev så. Lite snygga moves i kön och ett par hundögon till vakten så var vi inne på en kvart. Dagens gärning till Stockholms behövande skulle jag säga. Vi dansade, vi festade, jag vaskade en shot jag inte behövde och vi skrattade, jag var hemma vid 04.30 och var helnöjd.
The Sound Of Arrows var de första jag såg och jag är mycket inponerad. De kommer vi att se betydligt mer av framöver. Synd bara att jag inte fick chansen att se deras beryktade scenshow då denna var försvinnande blek jämfört med solskenet. Men musiken vägde upp. Efter det och ett par öl i hagen så stod jag vid den mäktiga spelningen som bjöds på av Shout Out Louds. Hitlåt efter hitlåt serverades tillsammans med lite bakgrundshistoria och det sprudlade av lycka på Eriksdalsbadet. Hurts från Manchester var dubbelt så bra jämfört med vad jag förväntade mig och jag dansade till varenda låt. De är vansinnigt bra, snygga, de bär frack, har spelat in stora delar av skivan i Sverige och de har en operasångare med sig på scenen som inte rör sig eller sin blick en enda cm under 45 minuter. Debutskivan kommer ut den 6 september och ryktet om dem sprider sig som en löpeld på bloggar och bland musikentusiaster och snart kommer alla ha hört dem.
Det var speciellt två spelningar som jag sett fram emot extra mycket denna kväll. Den ena av dem var med The Magic Numbers som jag aldrig sett live men lyssnat väldigt mycket på. Tillsammans med min vän som uppskattar dem lika mycket som mig stod jag där och bara njöt. Det var precis så bra som jag hoppats. Efter att ha lyckats hålla borta tårarna till I See You, You See Me och dansat till Take A Chance var jag toknöjd och lycklig. De motiverade mig där och då att lyssna på nya skivan på repeat tills alla låttexter sitter, och det är nästan det högsta betyget man kan få. Tack The Magic Numbers!
Efter en bra spelning med Neon Indian som förtjänade mycket mer av min uppmärksamhet än vad de fick så var det dags för Hot Chip. Äntligen skulle jag få se Hot Chip spela och jag var där 15 minuter innan spelningen började. Jag stod väldigt långt fram och redan innan de satte igång var det en aning mayham i publiken. Bandet gick upp på scen och gav oss en scenshow som fick publiken att dansa och sjunga med glädje. Imponerande bytte bandmedlemmarna instrument med varandra och de verkade njuta av framträdandet precis lika mycket som sin publik. En perfekt avslutning på en bra festival! Till sista låten hade jag och en vän brutit oss loss från galningarna framme vid scenen och vi startade ett dansgolv på gräsmattan en bit bort. Det sista festivalandet skulle bara ut!
Efter utspringet från festivalområdet samlades några av oss hemma hos mig för en cavaskål och middagsmacka, jag bytte skor och vi gav oss av till Deabser Medis. Efter en kötid på ca 45 minuter (vi skulle inte ge oss!) så kom vi in och vi dansade som vi aldrig dansat tidigare. Hey Boy, Hey Girl och Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg ledde mig tillbaka till minnen från två veckor tidigare och DET gjorde min helg ännu lite bättre.
Tack Popaganda för i år, vi ses igen!
2010-08-24
TRYCKARE
Finns det finare minnen än de från tryckarlåtarna på mellanstadiediscot? Här kommer några av de jag tycker bäst om, håll till godo!
Sinead O'Conner - Nothing Compares 2 You
Scorpions - Wind Of Change
Bon Jovi - Always
Europe - Carrie
Annie Lennox - Why
Mariah Carey - Without You
Sinead O'Conner - Nothing Compares 2 You
Scorpions - Wind Of Change
Bon Jovi - Always
Europe - Carrie
Annie Lennox - Why
Mariah Carey - Without You
2010-08-23
FROSSA I MUSIK!
Undrar du vart dina vänner hittar all den där nya musiken som de förser dig med? Undrar du hur de hittar tid mellan jobb, förhållanden, spännande singelliv, fester, releasepartyn, familjemiddagar, kräftskivor, utställningar och träning för att leta runt bland allt som finns där ute? Ett tips som jag har är The Hype Machine, en blogg som spottar ur sig hundratals låtar varje dag. Här hittar du gammalt, nytt, remixar och remakes. Testa, det är bra!
2010-08-22
POPAGANDAPEPP #3
Biljetterna till fredagen är slut. Kvar finns tvådagars och biljetter till lördagen. Kom igen nu, se till att köpa biljett omgående så att du inte missar nåt!
POPAGANDAPEPP #2
Enligt de senaste ryktena så går biljetterna åt nu, och det fort. Så om du räknat med att gå på festivalen men inte köpt biljett än - ba gör't!
POPAGANDAPEPP
Nu är det mindre än en vecka kvar till Popaganda 2010 och jag har börjat peppa. Detta ser jag mest fram emot att se/höra:
1. Robyn
2. Hot Chip
3. Att få se de lite mindre band som jag lyssnat mycket på ett tag; Hurts, Neon Indian, This Is Head.
Sen så är det klart, annat kul blir ju The Magic Numbers, Jonathan Johansson, Belle & Sebastian, Shout Out Louds...vilken line-up.
1. Robyn
2. Hot Chip
3. Att få se de lite mindre band som jag lyssnat mycket på ett tag; Hurts, Neon Indian, This Is Head.
Sen så är det klart, annat kul blir ju The Magic Numbers, Jonathan Johansson, Belle & Sebastian, Shout Out Louds...vilken line-up.
2010-08-19
OSKAR LINNROS PÅ MOSEBACKE
Den 18 augusti gick jag och några vänner till Mosebacke och såg Oskar Linnros. Såklart var jag glad över att få gå, men förväntningarna var inte höga. Jag har inte hört några imponerade röster kring denna man live, men självklart fick han chansen. På Mosebackes hemsida stod det att spelningen skulle börja kl 19, men i själva verket hann klockan bli närmre 20 innan förbandet Raket gick på. Tyvärr så la jag knappt märke till dem, vilket inte är ett gott betyg. Rätt ointressant spelning med musik inte fastnade alls.
När klockan närmade sig 21 dök Oskar upp på scenen. Småflickorna som väntat sedan kl 9 samma morgon skrek, hoppade och studsade och jag blev glad över att en av mina favoritlåtar, Debut, öppnade konserten. Då Oskar bara släppt en skiva så var spelningen väldigt kort. Han pratade inte speciellt mycket mellan låtarna heller, vilket resulterade i att jag gick ut genom entrén strax innan kl 22. Avslutningslåten var succéhitten Från och med du och det var bra. Den låten rör mig.
Slutsatsen då? Jo, jag är nöjd. Det var lite bättre än jag trodde, rösten höll och låtarna är bra. Men nu har jag sett det och jag kommer inte att betala 235 kr för att se Oskar än på ett tag. Han får jobba lite för det först.
När klockan närmade sig 21 dök Oskar upp på scenen. Småflickorna som väntat sedan kl 9 samma morgon skrek, hoppade och studsade och jag blev glad över att en av mina favoritlåtar, Debut, öppnade konserten. Då Oskar bara släppt en skiva så var spelningen väldigt kort. Han pratade inte speciellt mycket mellan låtarna heller, vilket resulterade i att jag gick ut genom entrén strax innan kl 22. Avslutningslåten var succéhitten Från och med du och det var bra. Den låten rör mig.
Slutsatsen då? Jo, jag är nöjd. Det var lite bättre än jag trodde, rösten höll och låtarna är bra. Men nu har jag sett det och jag kommer inte att betala 235 kr för att se Oskar än på ett tag. Han får jobba lite för det först.
WAY OUT WEST 2010
Festivalen började med en lång radda klubbspelningar under torsdagen. Då jag fått höra att köerna till dessa klubbar är vansinniga efter kl 23, och jag anlände till Göteborg vid 22.30 så blev det ett par öl på jazzklubben Jazzå på Järntorget istället. Skönt med lite uppladdning inför fredagen, och såhär i efterhand tror jag att det var nyckeln till att resten av upplevelsen blev så fulländad. Ja, det och alla vänner samt artister då förstås.
Fredagen den 13e augusti var det då WoW-premiär för mig. Efter en dag med häng på stan gick jag genom entrén lagom till att få gunga till Wu-Tang Clan. Nog för att det var fett att se dem, just bara för att de är Wu-Tang Clan, men det var nog den sämsta spelningen av de jag gick på. Efter det och en öl i ölhagen så var det dags för The Soundtrack of Our Lives tillsammans med Göteborgs symfoniker. Jag har aldrig egentligen lyssnat på Soundtrack hade det inte varit för Instant repeater '99 så hade jag inte höjt på ögonbrynen. Spelningen saknade drag, dock inte känsla, och var bara en startsträcka till resten. Jag väntade även på något helt annat, något som jag alltid ser lika mycket fram emot.
Kl 19.30 var det så dags. På scenen Linné stod då Miike Snow och jag var nästan lika imponerad som alltid. Det förtar upplevelsen en aning när jag sett spelningen ett par gånger tidigare, men med ett par öl innanför klänningen så var jag sådär fnissigt glad ändå. Spelningen var riktigt bra, publiken var entusiastisk och intresset för gruppen har växt markant sedan jag såg dem första gången på Popaganda för snart ett år sedan. Det har hänt mycket med bandet. De är mognare på scenen, eventuellt en aning för avslappnade så att det blir på gränsen till nonchalant. Men ack så bra de är.
Tanken var sedan att se M.I.A och The XX, men klubbarna väntade och spelningarna valdes bort till förmån för Port Du Soleil och DJ-set med Teddybears och svenskarna från Miike Snow. Teddybears imponerade och drog till med en riktigt bra fest. Dansgolvet var packat och publiken var mer än uppvärmd när det var dags för Christian & Pontus att gå på. Duon har jag sett och hört några gånger nu och det var lika bra som alltid, tyvärr väldigt mycket likadant som vanligt. Det var lite tråkigt, men samtidigt var jag väldigt väldigt nöjd med festivalens första dag.
Lördagen den 14 augusti var ändå höjdpunkten på hela helgen. En lång promenad i solen, som inte skulle vara där enligt alla väderleksrapporter, och en återställare någongång mitt på dagen var en grym start. Första spelningen för dagen skulle bli The Radio Dept. men någonstans i tidsoptimismen och lugnet blev det så att jag bara fick höra de 30 sista sekunderna av den sista låten. För lite för att recensera, men ryktesvägar har jag hört att de var bra. Jag fick även höra att bandet själva inte var så nöjda, de tyckte de fick spela för tidigt och jag håller med. Pavement var nästa band på tur, men det var föga intressant så ölhagen blev nästa destination och där dröjde vi oss kvar. Det var ett rent nöje att sitta på en trottoarkant, lyssna på Pavement och titta på alla otroligt vackra människor som det bara kryllade av överallt (ja, pavement + Pavement va väldigt roligt det med). Fascinerande att se hur många lyckats med att styla sig så festivalslabbiga med jeansshorts och gummistövlar. Efter några öl och snyggspanande var det så äntligen dags. Klockan 19.55 i schemat stod Håkan Hellström på tur. Alla, och då menar jag alla 25 000 besökare, vallfärdade till scenen Flamingo och brottades för den bästa platsen. Håkan spelade sitt första album Känn ingen sorg för mig Göteborg från början till slut, och när titelspåret påbörjades blev publiken helt galna. Det var underbart. Under spelningen gräts det i publiken, i bandet och alla tårar var av lycka. Det var, utan tvekan, den bästa konserten jag varit på. Konfettiregn, allsång och Håkans stämma blandades till en perfekt mix och upplevelsen var total. Det hela avslutades med ett extranummer så exklusivt att låten aldrig mer kommer att spelas. Det var perfekt.
Tomheten som följde var konstig. Urladdningen hade inte kommit, men den var på god väg. Efter en sväng till Slottskogens Vandrarhem för byte till gummistövlar och leopardblus tog vi med oss en flaska cava och gav oss av för att se festivalens sista framträdande, The Chemical Brothers. Jag var nyfiken på hur det skulle vara att titta på ett band som står bakom ett mixerbord och datorer, nyfiken på ett bra sätt för att jag kände på mig att det skulle bli bra. Och om det blev?! Området framför Flamingoscenen förvandlades till ett jättelikt dansgolv. Det var svettigt, lite regnigt och stämningen var som en tripp (föreställer jag mig). Alla dansade, överallt. The Chemical Brothers levererade och den nya skivan fick precis det utrymme den förtjänade. En perfekt avslutning på en perfekt festival.
Efter The Chemical Brothers gick det inte att förneka värken i fötter och ben eller den totala tröttheten jag kände. Det blev inga klubbar på lördagen, istället avslutades kvällen på vandrarhemmet med en kopp te. Axwell på Port Du Soleil var tydligen sinnessjukt bra, men jag somnade gott långt innan det hann börja.
Tack Göteborg och Way out West för en fenomenal helg! Vi ses garanterat nästa år igen!
2010-08-09
KULTURFESTIVALEN 2010
Årets festival bjuder på många bra spelningar, och det är helt gratis. Jag rekommenderar följande;
10 augusti kl 20.00 - Lisa Nilsson på Gustav Adolfs Torg
10 augusti kl 21.30 - When Saint Go Machine på Roskildescenen
11 augusti kl 21.30 - Efterklang på Gustav Adolfs Torg
11 augusti - The Ark och The Magic Numbers i Långholmsparken
Efter det ses vi i Göteborg, eller hur?!
10 augusti kl 20.00 - Lisa Nilsson på Gustav Adolfs Torg
10 augusti kl 21.30 - When Saint Go Machine på Roskildescenen
11 augusti kl 21.30 - Efterklang på Gustav Adolfs Torg
11 augusti - The Ark och The Magic Numbers i Långholmsparken
Efter det ses vi i Göteborg, eller hur?!
2010-08-08
DAGENS BÄSTA
Idag bokades biljetterna, hyrbilen och boendet. På torsdag åker jag ner till Way out west i Göteborg och jag ser väldigt väldigt mycket fram emot det.
Om du har en iPhone och ska till festivalen så rekommenderar jag varmt er att ladda ner app:en de släppt. Där kan du sätta ihop ett schema, se en karta över området och läsa om alla artister.
Om du har en iPhone och ska till festivalen så rekommenderar jag varmt er att ladda ner app:en de släppt. Där kan du sätta ihop ett schema, se en karta över området och läsa om alla artister.
2010-08-07
DEN STORA FESTIVALFRÅGAN - BESVARAD
Festivalpassen till Flow är slut. Det betyder alltså att det verkar som att Way Out West får ersätta och bli den andra festivalen för i år. Skönt att inte behöva välja, trist att inte ha nåt val.
TIMBUKTU & DAMN! - EN RECENSION
Torsdagen den 5 augusti var jag och mina vänner, Kalle och Henrik, på Mosebacke för att se Timbuktu & Damn! spela live. Som tidigare inlägg visat så var jag skeptisk och ifrågasatte ett biljettpris på 275 kr. Nu är jag inte skeptisk längre.
Det var en otroligt fin dag, perfekt för en spelning utomhus, och vi var inte ensamma om att vara peppade. En halvtimme innan spelningen drog igång var Mosebacke fullt och vi trängde in oss för en bra plats framför scenen. Med en öl i handen och vännerna bredvid va jag inställd på en bra kväll, oavsett hur spelningen visade sig vara. Några minuter efter kl 20 började Damn! spelningen och en stund efter det smög sig Timbuktu upp och körde allt han orkade redan från början. Med funken från Damn! och rappen från Timbuktu blandade det ihop sig till en smidig musik som imponerade på mig från första stund. Det var sol, sommar, fest och riktigt roligt. Alla dansade, rappade och sjöng på skånska och en stämning skapades som passade riktigt bra för en av de sista semesterdagarna. Visst hade artisterna lite gratis från arenan och sensommaren, men det var de värda. I två timmar gav de allt och tillsammans med de gästartister som kompletterade smittade de av sig av glädjen på scen.
Jag är väldigt glad att jag gick dit, jag tycker att det var värt priset och jag rekommenderar det varmt till de som får chansen. Tack Kalle och Henrik för att ni drog mig dit och gav mig en fin kväll!
Det var en otroligt fin dag, perfekt för en spelning utomhus, och vi var inte ensamma om att vara peppade. En halvtimme innan spelningen drog igång var Mosebacke fullt och vi trängde in oss för en bra plats framför scenen. Med en öl i handen och vännerna bredvid va jag inställd på en bra kväll, oavsett hur spelningen visade sig vara. Några minuter efter kl 20 började Damn! spelningen och en stund efter det smög sig Timbuktu upp och körde allt han orkade redan från början. Med funken från Damn! och rappen från Timbuktu blandade det ihop sig till en smidig musik som imponerade på mig från första stund. Det var sol, sommar, fest och riktigt roligt. Alla dansade, rappade och sjöng på skånska och en stämning skapades som passade riktigt bra för en av de sista semesterdagarna. Visst hade artisterna lite gratis från arenan och sensommaren, men det var de värda. I två timmar gav de allt och tillsammans med de gästartister som kompletterade smittade de av sig av glädjen på scen.
Jag är väldigt glad att jag gick dit, jag tycker att det var värt priset och jag rekommenderar det varmt till de som får chansen. Tack Kalle och Henrik för att ni drog mig dit och gav mig en fin kväll!
2010-08-05
DEN STORA FESTIVALFRÅGAN
Min resa till Helsingfors är osäker, så nu är frågan;
Vart hamnar jag, Flow eller Way Out West?
Vart hamnar jag, Flow eller Way Out West?
2010-08-04
TIMBUKTU & DAMN!
Onsdag och torsdag, 4-5 augusti, spelar Timbuktu och Damn! på Mosebacke. Mina fina vänner bjuder mig på den spelningen och det ska bli intressant att gå. Jag undrar om Timbuktu kan imponera så mycket att jag kan förstå varför man skulle vilja betala 275 kr för en biljett. Återkommer med rapport.
Och vem är Damn!? Det återstår att se.
Och vem är Damn!? Det återstår att se.
2010-08-02
FESTIVALRAPPORT #2 - EN RECENSION
Putte i Parken är avklarat för i år. Karlskoga kan återgå till det vanliga efter fyra dagar av festande, ett festande som inte tillhör vanligheterna i den värmländska staden. Jag fick nöjet att besöka festivalens fjärde och sista dag, och här kommer min recension av artisterna jag såg.
Andreas Grega
En riktig underhållare är de ord jag bäst skulle beskriva Andreas med. Han bjuder på sig själv, dansar med publiken i lervällingen och sjunger tills rösten försvinner. Andreas är bra, en begåvad artist, men han fick mig inte att minnas mer än så. Jag ger gärna hans musik en chans till, han fick mig inte att fastna riktigt. Men jag går gärna och ser honom live igen.
Melissa Horn
När det kommer till Melissa så är jag lite kluven. Hon är bra, musikaliskt skicklig och trevlig att se på. Hon skriver sina låtar själv och har en historia bakom varje text som gör det personligt. Jag kan relatera till hennes texter, precis som alla andra tjejer i publiken, och det är ju fint. Men efter 5 låtar av hjärtekrosseri så tröttnar jag lite. Melissa är bra, i begränsad mängd.
Petter
Det finns en anledning till att Petter, 12 år efter sitt första skivsläpp, fortfarande drar en stor publik. Han förvaltar sin populäritet väl. Petter bjöd på den ena hitlåten efter den andra och publiken tjöt av glädje när låtar som Vinden har vänt, Såklart och Logiskt framfördes och ett hav av människor svajade fram och tillbaka med händerna i luften. Detta var riktigt bra och jag blev riktigt imponerad.
Kite
Håll ögonen på det här bandet, vi kommer att se mer av dem. Bandets frontman Niklas Stenemo har varit med i band som The Mo och Melody Club och har god scenvana. Det är inte mycket publikflirtade som bjuds och det saknar jag litegrann, men låtarna är medryckande och det går inte att stå still eller att vara tyst.
The Haunted
Det är hårt, det är mörkt och jag förstår inte mycket av The Haunted eller deras musik. Därför tänker jag inte ge mig på att skriva så mycket. Det jag däremot kan säga är att bandet verkar ha en hängiven publik i alla åldrar.
Lillasyster
Jag har aldrig lyssnat på Lillasyster egentligen. Deras cover av Rihannas Umbrella är väl egentligen den enda jag känner till. Jag såg ändå fram emot att se detta band. De svär, super och ber sin publik hålla käften, och jag antar att det är karaktärsdrag som publiken accepterat. Jag tycker att det är lite konstigt. Musiken är hård som hårdrock ska vara och det är ganska lätt att lyssna på den. Jag är inte jätteimponerad, men nöjd. Om jag ska klaga på något så är det att spelningen var på tok för lång (2 timmar) och innehöll för många LOK-låtar, bandet som två av Lillasysters medlemmar tidigare spelat i. Helt ok Lillasyster, helt ok.
Name the pet
Av alla band på festivalen så stod detta för den största besvikelsen. Jag har lyssnat en del på Name the pet och såg fram emot att få se dem live. Det var totalt ointressant att se sångerskan åma sig på en scen hon delade med sina tre manliga bandkollegor - popsnöret i skinnjackan, DJ'n med en cigg i munnen och den anonyma t-shirt killen bakom nån sorts elektronisk musikapparat. Jag gillar fortfarande musiken, men vissa band ska bara bara höra på skiva.
The Hives
Alla höga förväntningar jag hade överträffades när The Hives gick på scen. De är fenomenala, de vet om det och det gör dem ännu lite bättre. De är underhållare, musikaliska genier och världsstjärnor. Walk, Idiot Walk, Tick Tick Boom och flera andra hitsinglar framfördes och publiken älskade det. Även nytt material stod på listan, vilket tyder på ett skivsläpp inom en snar framtid. Yeay!
Fler spelningar gjordes under dagen men de hann jag inte med att närvara vid och därför saknas de i listan.
En riktig underhållare är de ord jag bäst skulle beskriva Andreas med. Han bjuder på sig själv, dansar med publiken i lervällingen och sjunger tills rösten försvinner. Andreas är bra, en begåvad artist, men han fick mig inte att minnas mer än så. Jag ger gärna hans musik en chans till, han fick mig inte att fastna riktigt. Men jag går gärna och ser honom live igen.
När det kommer till Melissa så är jag lite kluven. Hon är bra, musikaliskt skicklig och trevlig att se på. Hon skriver sina låtar själv och har en historia bakom varje text som gör det personligt. Jag kan relatera till hennes texter, precis som alla andra tjejer i publiken, och det är ju fint. Men efter 5 låtar av hjärtekrosseri så tröttnar jag lite. Melissa är bra, i begränsad mängd.
Det finns en anledning till att Petter, 12 år efter sitt första skivsläpp, fortfarande drar en stor publik. Han förvaltar sin populäritet väl. Petter bjöd på den ena hitlåten efter den andra och publiken tjöt av glädje när låtar som Vinden har vänt, Såklart och Logiskt framfördes och ett hav av människor svajade fram och tillbaka med händerna i luften. Detta var riktigt bra och jag blev riktigt imponerad.
Håll ögonen på det här bandet, vi kommer att se mer av dem. Bandets frontman Niklas Stenemo har varit med i band som The Mo och Melody Club och har god scenvana. Det är inte mycket publikflirtade som bjuds och det saknar jag litegrann, men låtarna är medryckande och det går inte att stå still eller att vara tyst.
Det är hårt, det är mörkt och jag förstår inte mycket av The Haunted eller deras musik. Därför tänker jag inte ge mig på att skriva så mycket. Det jag däremot kan säga är att bandet verkar ha en hängiven publik i alla åldrar.
Jag har aldrig lyssnat på Lillasyster egentligen. Deras cover av Rihannas Umbrella är väl egentligen den enda jag känner till. Jag såg ändå fram emot att se detta band. De svär, super och ber sin publik hålla käften, och jag antar att det är karaktärsdrag som publiken accepterat. Jag tycker att det är lite konstigt. Musiken är hård som hårdrock ska vara och det är ganska lätt att lyssna på den. Jag är inte jätteimponerad, men nöjd. Om jag ska klaga på något så är det att spelningen var på tok för lång (2 timmar) och innehöll för många LOK-låtar, bandet som två av Lillasysters medlemmar tidigare spelat i. Helt ok Lillasyster, helt ok.
Av alla band på festivalen så stod detta för den största besvikelsen. Jag har lyssnat en del på Name the pet och såg fram emot att få se dem live. Det var totalt ointressant att se sångerskan åma sig på en scen hon delade med sina tre manliga bandkollegor - popsnöret i skinnjackan, DJ'n med en cigg i munnen och den anonyma t-shirt killen bakom nån sorts elektronisk musikapparat. Jag gillar fortfarande musiken, men vissa band ska bara bara höra på skiva.
Alla höga förväntningar jag hade överträffades när The Hives gick på scen. De är fenomenala, de vet om det och det gör dem ännu lite bättre. De är underhållare, musikaliska genier och världsstjärnor. Walk, Idiot Walk, Tick Tick Boom och flera andra hitsinglar framfördes och publiken älskade det. Även nytt material stod på listan, vilket tyder på ett skivsläpp inom en snar framtid. Yeay!
Fler spelningar gjordes under dagen men de hann jag inte med att närvara vid och därför saknas de i listan.
2010-07-30
FESTIVALRAPPORT #1
Rapporten ser inte riktigt ut som jag tänkt mig.
Putte i Parken pågår för fullt, men jag har inte ens kommit dit än. Ambitionen var att ge recensioner på Oskar Linnros, Maskinen, Europe, Monty, Timo Räisinen och alla de andra, men ibland blir det inte som man tänkt sig.
Putte i Parken pågår för fullt, men jag har inte ens kommit dit än. Ambitionen var att ge recensioner på Oskar Linnros, Maskinen, Europe, Monty, Timo Räisinen och alla de andra, men ibland blir det inte som man tänkt sig.
2010-07-16
MIIKE SNOW & MASKINEN - DJ-SET
Den 14 juli var det återigen dags för en musikalisk klubbupplevelse som skiljer sig från resten. Jag hade länge sett fram emot att gå på en off-tour DJ-spelning med Miike Snow och Maskinen på Strand i Hornstull och Stockholm. Förväntningarna var höga och jag var tokpepp!
När jag kom dit så visste jag redan, lärd av tidigare erfarenheter, att det inte var Miike Snow som stod för klubbmusiken. Bloodhy & Avant, producentduon bestående av Christian och Pontus från Miike Snow, teamade med Maskinen för att ge sommarstockholm den klubbkväll som vi så länge suktat. Levde de upp till förväntningarna då? Nej, de överträffade dem! Musiken var hög, hård, himmelsk och stämningen var enorm. Dansgolvet var fyllt av hoppdansande popsnören som stänkte av svett och glädje. På scenen stod ett gäng grabbar som turades om att förse sin publik med musik och de alla kompletterade varandra väl. Det fanns dock inslag som fick mina ögonbryn att höjas till och från - samma låt spelades för länge, uppmärksamheten riktades inom gänget, den egenproducerade musiken var det som stod högst i kurs - och gjorde klubben till något lagom oattraktivt självuppfyllande som inte strålade så väl utåt mot oss besökare. Lite av en besvikelse måste sägas.
Domen som ges är dock positiv. Att lyckas med att fylla Strand mitt i ett juli med tropisk hetta är en bedrift värd att lyftas, och att hålla kvar publiken till stängning är så än mer. Om du får chansen att uppleva samarbetet igen är det inget att tveka på. Ba gör't!
När jag kom dit så visste jag redan, lärd av tidigare erfarenheter, att det inte var Miike Snow som stod för klubbmusiken. Bloodhy & Avant, producentduon bestående av Christian och Pontus från Miike Snow, teamade med Maskinen för att ge sommarstockholm den klubbkväll som vi så länge suktat. Levde de upp till förväntningarna då? Nej, de överträffade dem! Musiken var hög, hård, himmelsk och stämningen var enorm. Dansgolvet var fyllt av hoppdansande popsnören som stänkte av svett och glädje. På scenen stod ett gäng grabbar som turades om att förse sin publik med musik och de alla kompletterade varandra väl. Det fanns dock inslag som fick mina ögonbryn att höjas till och från - samma låt spelades för länge, uppmärksamheten riktades inom gänget, den egenproducerade musiken var det som stod högst i kurs - och gjorde klubben till något lagom oattraktivt självuppfyllande som inte strålade så väl utåt mot oss besökare. Lite av en besvikelse måste sägas.
Domen som ges är dock positiv. Att lyckas med att fylla Strand mitt i ett juli med tropisk hetta är en bedrift värd att lyftas, och att hålla kvar publiken till stängning är så än mer. Om du får chansen att uppleva samarbetet igen är det inget att tveka på. Ba gör't!
MIN FESTIVALSOMMAR 2010
Nu är det klart! Sommarens festivaler är bokade och de jag kommer besöka är följande tre;
1. Putte i parken
2. Flow festival
3. Popaganda
Hoppas jag stöter på dig där!
1. Putte i parken
2. Flow festival
3. Popaganda
Hoppas jag stöter på dig där!
2010-05-16
FESTIVALSOMMAR 2010
Det är vår, snart sommar, och det betyder att festivalsäsongen är på ingång. Nedan har jag listat några av de alternativ som finns framöver, välj och vraka!
1. 28/6-3/7 / Peace & Love / 1495 kr
2. 7-9/7 / Hultsfred / 1290 krv
3. 15-17/7 / Arvika / 995 kr
4. 28-31/7 / Putte i parken / 1125 kr
5. 29-31/7 Emmaboda / 845 kr
6. 12-14/8 / Way out west / 1395 kr
7. 12-14/8 / Flow festival / 102 €
8. 27-28/8 / Popaganda / 550 kr
1. 28/6-3/7 / Peace & Love / 1495 kr
2. 7-9/7 / Hultsfred / 1290 krv
3. 15-17/7 / Arvika / 995 kr
4. 28-31/7 / Putte i parken / 1125 kr
5. 29-31/7 Emmaboda / 845 kr
6. 12-14/8 / Way out west / 1395 kr
7. 12-14/8 / Flow festival / 102 €
8. 27-28/8 / Popaganda / 550 kr
DAGENS TIPS
Long time no music! Det var ett tag sen jag skrev och jag har samlat på mig en del bra musik sedan dess. Dagens tips är därför många samlat i ett utan något tema annat än att allt är bra. Klicka på länkarna nedan och Spotify visar dig vägen.
The National - High Violet
Delorean - Subiza
Efterklang - Magic Chairs
Four Tet - There is love in you
Ruby Suns - Flight Softly
Two Door Cinema Club - Tourist History
The National - High Violet
Delorean - Subiza
Efterklang - Magic Chairs
Four Tet - There is love in you
Ruby Suns - Flight Softly
Two Door Cinema Club - Tourist History
2010-03-28
DAGENS TIPS: TORPEDO
Anledningen till att det pratas om detta band just nu är att de spelat in två låtar med Justin Timberlake. Dessa låtar kommer att kunna höras i två reklamfilmer som börjar visas i sommar. Vad man tycker om det samarbetet är mindre viktigt, lyssna bara in låten "From Russia with love"från albumet "In the assembly line" så förstår ni vad jag menar.
Torpedo på Myspace
Torpedo på Spotify
Torpedo på Myspace
Torpedo på Spotify
SKIVSLÄPP: GOLDFRAPP
Goldfrapp har släppt en ny skiva. Namnet på det verket är "Head first" och har en känsla av 80-tal både i sound och album cover. Bemötandet har varit relativt svalt och recensionerna blandade, och än har jag inte hittat några spelningar som är på gång, men sannolikheten att de dyker upp på en sommarfestival i en svensk stad nära dig är nog rätt stor. Så håll dina ögon öppna!
Goldfrapp på Spotify
Goldfrapp på Spotify
2010-03-27
SPELNINGAR APRIL 2010
1. 2010-04-10 Debaser Medis: The Je Ne Sais Quoi
2. 2010-04-10 Strand: Efterklang
3. 2010-04-10 Arenan: 30 seconds to Mars
4. 2010-04-13 Södra Bar: Jonathan Johansson
5. 2010-04-17 Kägelbanan: Shout Out Louds
6. 2010-04-23 + 24 Strand: Markus Krunegård
7. 2010-04-26 Göta källare: Boys II Men
2. 2010-04-10 Strand: Efterklang
3. 2010-04-10 Arenan: 30 seconds to Mars
4. 2010-04-13 Södra Bar: Jonathan Johansson
5. 2010-04-17 Kägelbanan: Shout Out Louds
6. 2010-04-23 + 24 Strand: Markus Krunegård
7. 2010-04-26 Göta källare: Boys II Men
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)